SISTA VECKORNA I NEW YORK


Sista veckorna i New York blev helt galna. Det var såååå mycket som hände hela tiden att jag dessvärre verkligen inte hade tid att blogga. Men nu ska jag uppdatera er om läget sista två veckorna!

Bland det sista som hände i skolan var att vår teaterklass hade ett sista uppträdande. Vi skulle göra The Crucible i 50-tals tema eftersom att Arthur Miller skrev pjäsen under the Red Scare på 50-talet. Det ändrades i sista sekund men annars skulle jag fått vara lite old fashion!


Vi var också ett gäng till Sleepy Hollow någon omgång för grillning på stranden och lyssna på våra kompisars band som spelade där.


Ett annat kompisband tävlade på Purpl och det var sjukt kul att se deras sista framträdande (innan jag åker). De har utvecklats så vettlöst från första gången jag hörde dem och det ska bli kul att se i framtiden vad som händer med I'm Not Your Spaceman!

Sen kom min familj till NY också. Fick träffa dem för första gången på 11 månader. Det var väldigt känslofyllt och jag har nog inte gråtit så mycket på länge som när jag fick krama om dem alla igen. När man har varit borta nästan ett år börjar man förstå hur mycket man har saknat familjen.




Shit vad jag saknar Ilda

På midsommar sov hon över hos mig och jag försökte lära henne vad våra midsommartraditioner går ut på och hon tyckte hela grejen med dekorerade stänger, blomkranser och danser var lite konstigt.
 
Med Lisa, Emily, Soo Yun åkte jag och familjen till Jones Beach på Long Island också som jag så länge velat åka till. Jag fick också guida min familj genom New York City, vilket kändes lite skumt men roligt! Sista tiden började jag verkligen känna mig som en lokal där!

Ilda och Sandro satte sedan upp pjäsen Scapin av Molière där jag spelade Nerine.  


Jag och Elena var till våra kompisars prom...

Efter after prom som jag blev bjuden till fast jag inte åkte på prom sov jag över hos Ilda och hennes mamma lagade värsta lyxiga frukosten på sängen till mig. Det på bilden var bara början också. Efter det kom hon med croissanter (majonäs + stekt ägg och nutella + banan + jordgubbar). Den med majonäs var ny för mig men rätt god ändå.


Hela sista veckan var den en massa hejdå till olika kompisar, sista silks träningen var också när någonstans, fester, flera hejdå, byte av gåvor och allt som hör till att säga hejdå till sitt andra hem för en obestämd tid. 
 
Tre dagar innan jag åkte hade jag ett going away party med en del bra vänner. Det kändes så himla konstigt att säga hejdå till dem. Liksom när kommer jag se dem igen? I alla fall så blev Ilda att sova över hos mig de två sista nätterna i Dobbs Ferry. 
 

 
Sista dagen kändes det som att allt gick i slow mo. Jag kände mig förvirrad för jag hade ju just kommit till Dobbs kändes det som och nu skulle jag mitt i allt åka bort! Min kropp, min hjärna ja hela jag var bara så himla förvirrad. Jag hade börjat ge bort kläder som inte rymdes i kappsäcken, säga hejdå till kompisar och familj, skriva tack kort, packa ihop hela mitt liv i en kappsäck igen och jag kände mig bara så tom. Inte kunde väl det här vara sista dagen. Sista dagen ligger ju bara någonstans i framtiden - eller? I alla fall alla dagar förutom just den sista dagen. Jag, Bob, Lisa och Ilda åkte till NYC då sista kvällen efter att jag och Ilda packat lite. Lisa och Bob visste hur mycket jag älskade staden och ville därför ta mig dit en sista gång. Usch börjar nästan gråta när jag skriver det här nu.

Så vi gick i en ny park som de byggt en bit ovanför marken där ett gammal järnvägsspår gått. Det var jättemysigt och i ljuset såg hela staden lite drömsk och mystisk ut. Till sist åt vi på en fin italiensk (min favorit) restaurang och tog tunnelbanan hem. 





 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: