HEMFÄRD
På onsdagen var sista skiddagen. Vädret var helt sjukt, aldrig varit med om något liknande. Nästan alla liftar var stängda och när man kom upp mot toppen med de få som fortfarande gick såg backarna under en ut som floder med strömmande vatten för att det blåste så hårt från toppen. När man skulle av liftarna höll vinden en tillbaka och när man skulle ta sig till början av backarna behövde man bara sträcka ut armarna och låta vinden föra en dit. All snö blåste bort från backarna och redan vid 10 var det duktigt isigt. Vi tog en varm choklad paus och skidade en timme till men efter lunch 11.30 var vi helt done. Åkte bara tillbaka till condon, duschade, chillade, kollade TV serier, vi spelade gitarr och sjöng och sen kallade sängen.
Alla bilder från onsdagen är vita så det får bli en från tisdagen!
Alla bilder från onsdagen är vita så det får bli en från tisdagen!
På torsdagen vaknade jag med rejäla blåmärken runt mina armbågar. Nåväl. Idag blev det ingen skidning så istället sov vi länge, packade, chillade, vi barn gick ut till en pizza restaurang, köpte godis och chillade tills de vuxna kom tillbaka från sin middag. Vi kollade på TV serier och myste, packade mera och sen var det dags att sova.
Fredag, alltså idag var det hemfärd. Vi vaknade runt 8 och halv 11 var vi på vägen hem mot Dobbs Ferry. När vi kom tillbaka insåg jag hur sjukt mycket vi hade packat för sju dagar. Geeeeeez säger jag bara. Resten av dagen blev bara uppackning, lätt middag och chill för alla är så himla trötta.
Det kanske låter konstigt eftersom att jag har varit omringad av människor hela veckan, men det här är nog en av de veckorna i USA då jag känt mig mest ensam. Vanligtvis åker jag, min riktiga familj och mina kusiner någonstans och skidar och det är liksom en vecka som är lite reserverad för familjen. Men nu har jag ju inte träffat min familj på hur länge som helst och när jag ser de andras föräldrar ge tips på skidteknik och jag bara skidar lite hur jag vill på sidan så känner jag mig jätteensam. För alla här känner ju varandra sen tidigare också. De är alla som en större familj, precis som min och mina kusiners familj tillsammans. Det har varit en sjukt kul vecka med superbra sällskap och mycket skratt, men ändå har jag känt mig så himla ensam. Det kanske är lite paradoxalt, men fast jag haft människor runt mig hela tiden har jag känt mig fruktansvärt ensam utan min egen familj under sportlovet.
