FRÅGESTUND
e många religösa? :)
Jaaa det skulle jag säga. Att gå till kyrkan en gång i veckan och sen ha ungdomsgrupp varje onsdag är inte alls ovanligt. På många av mina kompisars instagram beskrivningar finns det citat från bibeln och grejer som "Jesus is Lord of all ". Före cross country (löpning) tävlingar står vi ibland i en grupp och ber en snabb bön om att allt ska gå vår väg. Precis som hemma har många smycken med kors. Men här är det liksom inte en stor grej att säga att du tror på gud och kyrkan här är HELT annorlunda än hemma. Vet inte du om du sett inlägget om mitt första kyrkobesök, men det var nästan som en rockkonsert och vi fick mat. Prästen har vanliga kläder, finns inget altare, inga krucifix, inga bilder av Jesus, ingenting sånt. Så är det i alla fall i kyrkan jag går till. Men det finns så himla många att välja mellan så det går säkert att hitta "vanliga" kyrkor också. Men fast många är religiösa och säger högt att dom tror på gud, är få extremt religiösa och ingen försöker övertyga dig om nåt :)
Vad motsvarar high school? Högstadiet eller gymnasiet?
High school = gymnasiet. Men i USA har gymnasiet fyra år: freshman, sophomore, junior och senior. Hemma motsvarar det åk 9 i högstadiet plus alla tre gymnasie år. Hoppas du förstår!
Vad kostar det att vara utbytesstudent?
Avgiften till organisationen (Explorius) var 80,000 kronor = lite över 8700€ för resan hit och hem, värdfamiljen och skola och så. Men sen måste man ju köpa kläder, mat ibland, inträden till olika ställen, bio någon gång etc. så det blir nog lätt en del pengar...
Hur är det att vara utan din familj? Och få en värdfamilj istället?
Haha ja det är en rätt knepig fråga. Det är superspännande att komma ifrån min riktiga familj och se hur en annan familj lever ett tag, men på samma gång saknar jag så klart min riktiga familj jättemycket. Man förstår liksom inte hur mycket man faktiskt älskar sina föräldrar och syskon före man kommer ifrån dom så här. Det svåra är bara att man inte vill ha för mycket kontakt hem så man börjar längta tillbaka. Jag bodde dock ensam i en lägenhet hela mitt första gymnasieår så jag är rätt van vid att inte ha min familj nära men ändå är det lite läskigt att veta att ens riktiga familj är över 6000 kilometer bort. Har jag problem är det egentligen bara jag som kan hjälpa mig själv.
När det gäller värdfamiljen så hade jag ju aldrig träffat dom innan jag åkte. Det kändes ju lite som att man var en random främling från ett helt annat land som kom till USA och sa "hallå, det är jag som ska bo med er i 10 månader nu!". I början var det lite spänt men det lättade med tiden. Det gäller nog bara att våga prata och fråga, lära känna varandra så fort som möjligt, våga säga vad man känner och tycker och vara noga med att ta reda på vilka regler som familjen har och vad dom förväntar sig av en. Här får man böja sig efter regler som hemma skulle vara helt bisarra, vilket känns lite konstigt. Hemma skulle man bara snacka sig ur det men här är det inte ett alternativ. En av dom viktigaste grejerna under året är nog att komma bra överens med familjen eftersom att dom ofta är det enda 24/7 stödet du har irl.
Jag är så himla sugen på att åka som utbytesstudent, men jag tror inte jag skulle palla, känner mig så osäker och blyg och tror aldrig jag skulle våga vara med i teater och crosscountryklubb och allt sånt där du är med i. Kände du också såhär innan eller är du väldigt social och öppen överlag?
Jag är rätt öppen och social vanligtvis, såg jättemycket fram emot att vara med i alla klubbar och var nyfiken på allt och alla så jag hade inte riktigt några problem med att skaffa kompisar här. Men ändå var jag så klart orolig före. Jag menar, jag hade aldrig varit till USA förut och hade ingen aning om hur människor här var. Jag var rädd för att inte passa in, rädd för att inte få några kompisar och så. Men jag försökte bara att skjuta iväg den tanken och prata på ändå. Och det har funkat!
Jag tror att vem som helst som vill åka på utbyte tillräckligt mycket klarar det! Var man än står när man åker så utvecklas man på något sätt så otroligt mycket under dom här 10 månaderna. En sak jag fått lära mig mycket här är att kliva ur min comfort zone. Gå fram och prata med någon som jag vanligtvis inte skulle prata med, fråga efter andras telefonnummer osv. Om du bara visar att du är öppen så kommer andra snart börja höra av sig tillbaka också. Experimentera lite, du kan inte göra något fel i princip. Du är från en annan kultur och oftast har amerikanerna ingen aning om hur människor från ditt land är. Många är väldigt intresserade av andra länder och frågar dom konstigaste frågorna, men man själv måste vara den som introducerar sig. I USA finns alla olika typers människor så dom kan inte se att du inte är därifrån, du måste säga det. Överraska dig själv! Testa på teater eller volleyboll eller vad som helst som verkar intressant, se vad som händer. Gå ur din comfort zone. Du börjar från 0 när du kommer hit, så vad du än hittar på så kommer det hjälpa dig framåt. En nyckel med amerikanska high school är att hålla sig sysselsatt med alla ens jämnåriga. Sporter, drama club, band, community service... ja precis vad som helst.
Har du svårt att bestämma dig så skriv en lista med för och nackdelar (fast jag inte tycker nackdelarna behöver räknas...). Var du än hamnar och hur du än är som person just nu så kommer du uppleva så himla mycket nytt och utvecklas otroligt mycket som person. Om jag var du skulle jag bara skriva upp mig och åka iväg! Du kommer inte ångra dig! :)
